Där äljaan kommer ifrå.

Jag ropar på pappa och skäller på honom för att han inte vet hur man skär osten på rätt sätt. Den blir helt knövlig och bucklig så fort han har vart där och ätit av den.
När han kommer in i köket så får ha se till att äta upp de ojämna bitarna jag skärt för att få osten att bli så normal som möjligt igen. Pappa ställer sig en bit bort och fnissar (ja, han fnissar!) samtidigt som han står och äter de tjocka äckliga ostbitarna.
"Jag skar osten med en kniv förut." så tassar han nöjd därifrån!